Rullarens pekfinger
skriven 20030111
Rullarens pekfinger
Det arbetar ca: 1000 personer på Holmens Bruk i Hallstavik. Och alla har de ett gemensamt mål. Att tillverka papper.
Portvakten håller båda ögonen öppna på in och ut trafiken och jobbar och svettas åtminstone under sommarhettan.
Personalen på emballeringen jobbar och svettas året om.
Fabriksledningen följer noga utvecklingen i skogsindustrin, både här hemma i Sverige och utomlands. De ritar, räknar, jämför olika alternativ för att hitta lönsammaste metoden. De köper mycket olika maskiner och råvaror, konstigt nog även lera som råvara. De säljer papper för att få intäkter för att kunna belöna sina anställda, betala alla räkningar, dela ut pengar till aktieägarna och skattepengar till Bosse Ringholm.
Städpersonalen håller rent överallt så att man trivs i fabriken.
Underhållningen servar, smörjer, svetsar, filar, och rengör så att maskinerna kan hållas igång.
Vedhanteringen och andra avdelningar förvandlar över en miljon kubikmeter massaved till pappersmassa. Personalen på RP kontrollerar noga att det inte lämnas en enda bokstav kvar i returmassan.
Ovanstående jobbar hårt och svettas för att kunna blanda enorma mängder vatten i massan innan den transporteras till pappersmaskinen.
Personalen på pappersmaskinen jobbar mycket hårt och svettas mycket för att kunna ta bort nästan allt vatten från massan (deras svett syns som ånga ovanför fabriken).
Resultatet syns på tambouren mellan pappersmaskinen och rullmaskinen: ett papper som är nästan 10m brett och flera mil långt. Sedan förs tambouren till sin plats i rullmaskinen, pappersändan förs in i rullmaskinen och nu kommer den viktigaste kroppsdelen in i bilden: nämligen rullarens pekfinger, som trycker på startknappen och rullmaskinen börjar göra sitt.
Jag följde en gång för länge sedan rullare Jansson, när han jobbade på 11:an. Han satt stilla på sin "tjänstestol" och jag tror att han hade en inbyggd väckarklocka i sig. Nämligen när setet började bli färdigt, då drog han sin hand ur fickan och jag såg hur pekfingret skiljde sig från andra fingrar och började orientera sig mot stoppknappen.
Och sedan precis i rätt ögonblick tryckte fingret på stoppknappen och inom kort var ett set fina rullar färdiga igen. Och en viktig sak: i exakta mått. Tack vare rullarens pekfinger!
Sedan går rullarna via emballeringen till lagret där truckförarna kör i "etttusenetthundra" och lagrar rullar: rulle-på-rulle-på-rulle-på-rulle.…………………..
Summa summarum: LÄNGE LEVE RULLARENS PEKFINGER.
Allt ovanskriva kan bekräftas av Runar Söderberg som sett hundratusentalsrullar tillverkas och skickas ut i världen samt Olle Rosenblom, f.d. Holmens "störste" chef, nämligen inte ens den dåvarande platschefen Arnesjö var lika lång som Olle.
Valio Kinnunen
F.d. "pekfinger-jobbare".
Rullarens pekfinger
Det arbetar ca: 1000 personer på Holmens Bruk i Hallstavik. Och alla har de ett gemensamt mål. Att tillverka papper.
Portvakten håller båda ögonen öppna på in och ut trafiken och jobbar och svettas åtminstone under sommarhettan.
Personalen på emballeringen jobbar och svettas året om.
Fabriksledningen följer noga utvecklingen i skogsindustrin, både här hemma i Sverige och utomlands. De ritar, räknar, jämför olika alternativ för att hitta lönsammaste metoden. De köper mycket olika maskiner och råvaror, konstigt nog även lera som råvara. De säljer papper för att få intäkter för att kunna belöna sina anställda, betala alla räkningar, dela ut pengar till aktieägarna och skattepengar till Bosse Ringholm.
Städpersonalen håller rent överallt så att man trivs i fabriken.
Underhållningen servar, smörjer, svetsar, filar, och rengör så att maskinerna kan hållas igång.
Vedhanteringen och andra avdelningar förvandlar över en miljon kubikmeter massaved till pappersmassa. Personalen på RP kontrollerar noga att det inte lämnas en enda bokstav kvar i returmassan.
Ovanstående jobbar hårt och svettas för att kunna blanda enorma mängder vatten i massan innan den transporteras till pappersmaskinen.
Personalen på pappersmaskinen jobbar mycket hårt och svettas mycket för att kunna ta bort nästan allt vatten från massan (deras svett syns som ånga ovanför fabriken).
Resultatet syns på tambouren mellan pappersmaskinen och rullmaskinen: ett papper som är nästan 10m brett och flera mil långt. Sedan förs tambouren till sin plats i rullmaskinen, pappersändan förs in i rullmaskinen och nu kommer den viktigaste kroppsdelen in i bilden: nämligen rullarens pekfinger, som trycker på startknappen och rullmaskinen börjar göra sitt.
Jag följde en gång för länge sedan rullare Jansson, när han jobbade på 11:an. Han satt stilla på sin "tjänstestol" och jag tror att han hade en inbyggd väckarklocka i sig. Nämligen när setet började bli färdigt, då drog han sin hand ur fickan och jag såg hur pekfingret skiljde sig från andra fingrar och började orientera sig mot stoppknappen.
Och sedan precis i rätt ögonblick tryckte fingret på stoppknappen och inom kort var ett set fina rullar färdiga igen. Och en viktig sak: i exakta mått. Tack vare rullarens pekfinger!
Sedan går rullarna via emballeringen till lagret där truckförarna kör i "etttusenetthundra" och lagrar rullar: rulle-på-rulle-på-rulle-på-rulle.…………………..
Summa summarum: LÄNGE LEVE RULLARENS PEKFINGER.
Allt ovanskriva kan bekräftas av Runar Söderberg som sett hundratusentalsrullar tillverkas och skickas ut i världen samt Olle Rosenblom, f.d. Holmens "störste" chef, nämligen inte ens den dåvarande platschefen Arnesjö var lika lång som Olle.
Valio Kinnunen
F.d. "pekfinger-jobbare".
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home